Byggnadsvård är mer än bara renovering, det innebär att man bevarar, underhåller och varsamt utvecklar befintliga byggnader med respekt för deras historia, material och miljö. Det handlar om att vårda huset på byggnadens egna villkor snarare än att följa tillfälliga trender. Att vårda med stil och material som speglar husets epok.

Du kan ofta skönja epoken om du tittar lite extra noga på snickerier som lister, dörrar, fönster och snickarglädje. Profilen på listerna säger det mesta du behöver veta för att datera ombyggnationer och renoveringar.

Listverk och snickerier finns att hitta även längre tillbaka, men vår stilhistoria börjar på 1700-talet eftersom det är från den tiden vår första förlaga är. 

Stilepoker

Vi har delat upp våra kategorier i shopen så att du kan söka bland annat på den stilepok du är ute efter. Har du tillexempel ett sekelskifteshus vill du säkert titta på sortimentet med förlagor från 1880-1920-talet. Nedan kan du läsa mer om tidstypiska snickeridetaljer på taklister, dörrfoder, fönsterfoder, golvsocklar, fodersocklar och  dekorlister. 

Vi pratar även lite om utseenden på dörrar och panel genom tiderna, eftersom det hänger ihop i en enda härlig helhet liksom. Klicka på epokerna nedan, eller scrolla ner så hittar du allt i tidsordning. 

Snickerier under 1700 talet

Som i alla tider skiljde det sig hur snickerierna var utformade beroende på om man befann sig i ett mer ståndaktigt hem eller om man var i ett lite enklare. Samtliga profiler från den här tiden var dock handhyvlade och därför blev profilernas form heller speciellt utsmyckade. Ofta ser man sobra former i de enklare hemmen medan barocken var på högsta mode i de finare hemmen.

Golvsocklar

Golvsocklar från 1700-talet är ofta relativt höga och släta, ibland med en liten profil eller fasning på den övre kanten. I de finare hemmen från den här tiden hade golvsocklarna ofta en enkel karnisprofil och i de riktigt påkostade högreståndshemmen fanns ibland så kallade ”fotpaneler ”– en hög bräda med en rundad list som går ut en bit från väggen.

Dörrar

Redan på 1500-talet var det vanligt med spegeldörrar och precis som då var innerdörrarna På 1700-talet generellt ganska breda och låga med höga trösklar. I högreståndshem var de högre, och följde proportionerna med takhöjden. 

Vid mitten av 1700-talet började man tillverka halvfranska ”spegeldörrar” där fyllningen/spegeln gjordes avsmalnande utåt och sköts in i en skåra i ramen vilket gjorde att spegeldörrbladet såg likadant ut på båda sidor. I de mer påkostade hemmen sattes dörrar med ”helfranska fyllningar”, vilka hade en rikt profilerad list mellan ramen och fyllningen för en rikligare utsmyckning.

I slutet av 1700-talet, började man tillverka parspegeldörrar till de mer välbärgade hemmen. Parspegeldörrarna, som tidigare endast funnits som ytterdörrar blev nu signum för den representativa inredningen och placerades ofta i fil så att man kunde se genom flera rum och uppleva hemmets storlek. I enklare hem blev pardörrar vanliga först under 1800-talet.

Skurkloss, ryttare eller skurlapp. Kärt barn hade många namn även på 1700-talet

Mellan dörrfodret och golvsockeln, eller fotpanelen började man nu också placera den så kallade skursockeln. En liten sinnrik uppfinning som gjorde att de hårt ansatta (av skurvatten, skor etc.) dörrfodren inte behövde bytas helt utan att det räckte med att byta den nedre lilla ”skurlappen”.

Bröstpanel & smygpanel

Det var också under 1700-talet som bröstpaneler och smygpanel började smyga sig in i de rikare hushållen. Ofta var den lägre än de paneler vi kan se under 1800 talets senare hälft, och i de finare hemmen bestod den av ramverk med fyllning och ibland även boasering på paneler av trä, medan den i enklare hem var slätare och bestod av 3-5 liggande brädor med golvsockel och bröstlist. Ibland målade man en illusion av en bröstpanel direkt på den lerklinade eller putsade väggen.

Bräda eller hålkälslist

Taklister från 1700-talet bestod ofta bara av en snedställd bräda i de enklare rummen. I de mer påkostade hemmen var det vanligare med en stark hålkälsprofilerad list mot taket. Under den senare delen av 1700-talet är profilerna på snickerierna fortfarande handhyvlade, men de börjar få mer utvecklade former då trenderna förändrades.

Snickerier under 1800 talet

I början av 1800-talet utvecklades formspråket på snickerier i snabb takt och listprofilerna blev allt mer utsmyckade. I mitten av 1800-talet har nyrenässansen sitt intåg. Allt bredare listverk med rika profiler blev vanliga.

Bröstpanel, sockelpanel eller bara golvsockel - en statusfråga

I de finare delarna av hemmen där man tog emot besök som i matsal och tambur hittar man ofta högre panel med kraftiga profiler av stora dimensioner och med en hylla som ger plats för prydnadssaker och krokar. Man kunde även hitta så kallad bröstpanel i dessa rum som gick upp till fönstrets karm och dekorerades med boasering, eller ramar av dekorlist och paneler. 

I övriga sällskapsrum var det vanligt med sockelpanel eller det som vi kallar tredelad golvsockel som ofta var upp till 40 cm hög.

I kammare och sovrum hittade man den enklaste varianten av golvsockel som också var förhållandevis hög på upp till 140 mm med rika profiler medan kök, hall och serveringsgång också ofta hade pärlspont och krönlist ovanför golvsockeln.

Dörrar

Innerdörrar från slutet av 1800-talet är ofta kraftigt profilerade spegeldörrar i massivt trä. I anslutning till sällskapsrum var det ofta pampigare pardörrar. I anslutning till  de mer privata rummen som kök, kammare och sovrum, sitter enkeldörrar. Samtliga dörrar omgavs av dörrfoder med kraftiga profiler och fodersocklar mot golvet.

Snickerier under 1900 talet

Pärlspont med en doft av sekelskifte. Pärlsponten blev allt populärare i de svenska hemmen under sekelskiftet. Väggar kläddes från golv till tak i ljusa och mörka kulörer, man panelade delar av väggar och satte pärlspont över hela köks- och halltak.

Pärlsponten blev något som fanns i nästan alla hem. Fattigt som rikt. Senare under 30- 40- och 50-talet täcktes mycket av pärlsponten dock över med massonit då man ansåg att den var opraktisk och svår att hålla ren. Som tur är har pärlsponten på senare år fått en renässans.

Även profilerna på listverken under sekelskiftet hämtade forminspiration från pärlsponten och kom att ha både S-formen och pärlorna som dominerande inslag.

Dörrarna med sina, så kallade speglar (det vi kallar för ram och fyllning), hade dörrlister i samma stil som foder och socklar. Taklisterna var fortfarande enkla i de flesta hem, ofta i form aven mjukt formad hålkälslist.

Under 1900-1910-talet gör Jugendstilen sitt intåg i västvärlden, så även i Sverige och i de svenska hemmen

Sekelskiftet bjöd på många förändringar stilmässigt och det som senare identifierats som "Jugend" slog stort i västvärlden och gjorde sitt intåg i de svenska hemmen under samma period. Precis som tidigare var paneler på väggarna vanligt och sällskapsrummen försågs med pardörrar. 

Entrén till övriga rum fick däremot nöja sig med enkeldörrar med speglar. En annan sak som man också införde i de lite modernare hemmen under den här tiden var skjutdörrar som öppnade upp bättre mellan rummen, tillät större sammankomster och erbjöd bättre ljusinsläpp.

Modet för dörrfoder, fönsterfoder och golvsocklar tycks under sekelskiftet ha blivit lite smalare (på omkring 10 cm) med mer böljande profilformer (där den tidigare S-formen slätades ut till att mer likna en våg) Vi ser också tydliga detaljer med pärlor och streck i inner- och ytterkant på profilerna. 

Liksidiga foder hade ju sin storhetstid under 1700-talet och då av produktionstekniska skäl. Liksidiga foder blev åter igen populära under jugendperioden där samma profil kommer igen på båda sidor av fodret, nu med ett rikare formspråk och mer av en stilfråga än en produktionsteknisk.

Snickerier 1920-tal

20-talsklassicismen

Under 20-talet blev formerna enklare och mer stilrena. Oftast användes samma foder med tillhörande socklar i hela hemmet under den här tiden. Golvsocklarna var relativt låga och profilerna på snickerier blev enklare och smalare än tidigare (omkring 7-9 cm breda), ofta med en rokokoform. Det var nu "Päronfoder" blev populära och användes flitigt på nybyggnationer vid den här tiden.

Bröstpanel användes fortfarande men började vid den här tiden ersättas av lägre golvsocklar med enklare profil likt dörr- och fönsterfoder.

Innertaken från den här tiden är ofta helt släta (pappspända) med en mjuk övergång till väggarna med en enkel hålkälslist utan extra profil. Ofta målades takfärgen ner ungefär 20-30 cm ner på väggen innan en avskiljande dekorlist och tapet tog vid.

På innerdörrar från den här tiden börjar glaspartier för ljusinsläpp att bli populära, speciell mellan hall och kök eller hall och trappuppgång där det kunde vara lite mörkare. Glasdörrarna hade ofta sinnrikt utsmyckade spröjs och ibland även färgat glas för att bilda vackra mönster. 

Snickerier 1930-, 1950- och 1970-tal

1930-tal 

 Under 1930-talet blev listernas profiler allt slätare och den tidigare så populära bröstpanelen började uppfattas som omodern. De traditionella profilerna kunde fortfarande skönjas i vissa fall men fick med tiden en allt slätare yta.

1950-talets funkis

När "Funkisstilen" med de helt släta profilerna på foder, socklar och taklister kom, i och med folkhemsbyggandet i Sverige under 50- och 60-talet, täckte man också över det mesta som kunde liknas vid snickarglädje med slät massonit eller så rev man ut snickerier med rikligt formade profiler. Släta ytor var lättare att göra rent och mycket mer praktiskt ansåg man. Funkislisterna som är helt släta räknas än idag som standard vid renoveringar och nybyggen.

1970-tal och allmogerenässans

Allmogen får en renässans under 70-talet, men i smalare tappning på lister och foder. De böljande formerna från sent 1700-talet fram till sekelskiftet återkom  stort med 70-talets ”flower power”-mode i såväl kläder, mönster och inredning. Dessa lister är vanliga i hus från 70- och 80-talet i hela Sverige.